Godkväll!!

Vilka två hektiska dagar jag haft, en massa möten på jobbet, överlämningssamtal, lärandemöte, avslut skridskolek, vernissage för föräldrar och barn av vårt vattenprojekt och intervju för skolverket. Morgonen idag började med ett samtal från mannen när jag precis parkerat på jobbet. Han hade träffat vår äldste sons lärare som hade "förberett" honom på att vår son inte kommer att nå kunskapsmålen i 3:an. Jag bara sjönk ihop och grät en skvätt. Jag är sååå ledsen för hans skull och han kämpar så om än ibland lite motvilligt. Försöker bara ta en dag i taget men jag oroar mig ...
Lärarna är superbra men de har ju ändå misslyckats med att få vår son att nå kunskapasmålen. Så vad händer nu? I alla fall så torka jag tårarna och gick vidare och trots allt så avlöpte hela dagen väl. Jag är just nu också handledare för en fantastisk elev från förskollärarlinjen i Halmstad. Amanda, du är toppen. Hon är så duktig och vi har så bra diskussioner. Tyvärr bara en vecka till, 2 veckor är alldeles för kort tid för att hinna med allt det där vi vill.
Jag kom sent hem idag och jag och barnen tog en mys/fikastund i soffan framför filmen "Hero factory". Tur det är fredag imorgon ... lite fest med jobbet.
Något som slog mig ikväll efter middagen när jag tittade på vår äldste son som hade hela munnen full med korv var att han lever och har hälsan. Vi är alla friska och har hälsan och det är värt allt i hela världen. Att han inte når kunskapsmålen i 3 : an är en bagatell (om än jobbigt att tänka på). Det viktigaste är att vi är alla friska och mår bra.
Såg "Jills veranda" igår och tårarna rann när jag/vi hörde Kristian Gidlunds sorgliga livsöda och att han  inte finns bland oss längre. Han hann inte ens se programmet sändas. Så sorgligt!!! Det var då det slog mig: vad som är viktigt här i världen...
Puss på er och var rädda om varandra.